Första rundan.

Då har man kommit igång. Skönt. Alltid lite nervöst, har de flyttat någon scen så man inte hittar? Kan man gå där man gick förra året?
Men allt gick bra.
Först blev det Shoot Charlie. Andra gången jag ser detta smålands band. Lite som Broder Daniel fast utan karismatisk sångare. Om någon ber mig förklara hur han ser ut så blir det….nej jag har glömt det. Han är en skugga. Men musiken är bra! Trots allt det viktigaste. Ungdomligt naivt.
Efter det ramlade jag på in på Jason Ringenberg. Och tur var det! En riktig hillbilly fast med glimten i ögat. Paljett cowboyhatt och gultskjorta som vet vad som gäller. Det skall svänga!
När han var klar, eller när tiden var ute, så var inte riktigt Jason riktigt klart tyckte han så han hoppade ner på golvet och vi samlades runt. Då drar han av ett par låtar till. Sånt premieras !

Sedan gled jag iväg till Apan. Det är riktigt kul att se fyra tokvita snubbar göra riktigt svängig hiphop. Typ som om fyra killar från förorten skulle ge sig på pop…Sno gärna den idéen kidz!
Men bra var det, inte riktigt Las Palmas nivå men rätt nära. Munnen gled upp i ett leende.
Kollade även in lite på Slipknot… men det är inte min påse. Jäklar vad de är arga, riktigt töntigt faktiskt. Att fråga hur ”den jävla publiken mår” blir bara fjantigt. Men folk vill väl förnedras antar jag. Dumt.
Bättre stämning var det hos Sarah. El perro del mar, som hon kallar sig, sjunger om ensamhet och deppiga saker. Men det är sen sommar sol i låtarna och hon är snäll. Synd bara att idioterna på den stora scenen ibland överröstade det hela.

Nu tar jag lite paus i några timmar, man kan inte ta in allt på en gång.

Ha det bra vänner…
Jerry Boman