Lördag och missar.

Sista dagen börjar med en rejäl missräkning. Inte från min sida utan från festivalledingen. The Kristet Utseende spelar i tältet som går under namnet Atlantis. Det finns inte en chans i världen att det tältet skall räcka till. Sprängfullt är bara förnamnet. Jag är inget stort fan men förstod att det här skulle man se. Skojpunk.
Men den idéen gav jag upp, kom inte ens in i tältet. ”Alla” var där….
Gick vidare och satte mig och väntade på Vapnets spelning på Rookie scenen. Solen kom fram och jag kände mig på väldigt gott humör. När sedan bandet drar igång blir det bara bättre. Vapnet är det snällaste hårda du kan lyssna just nu! Och jajemän de flesta ur Sveiges ”musikjournalist”-elit var på plats, hajpen vet inga gränser. Härligt för det skall bandet ha!

Gick förbi festivalens ”jubileumsshow”. Nina Natri sjöng bla ”Living on video”. Det är ju coolt… det andra var inte i närheten av coolt. Mer plumt och stadsfestivalkänsla. Tydligen gjorde José bort sig. Hursomhelst var det nog en fin idé på pappret. I verkligeheten gick det inte alls. Pang-bom rakt ner i dyngan.

Efter en liten paus, där en i sällskapet rökte lite för mycket ”hokuspokus” cigaretter (jag står för fest rökandet av vanliga cigg, inte av de andra), så var det dags för ”värdens bästa popband” The Hidden Cameras. Och ja de gör mig aldrig besviken, jag kunde inte stå still! Trots att J var lite avvaktande, jag tror att han bygger på sin stjärnimage, var det en helt fantastisk spelning ! Mycket bättre än när jag såg dem i Göteborg förra året. Som grädde på lemonaden var bandet förstärkt av Jens Lekman! Han sjöng och spelade tamburin bland annat. Han och Joels röst är som gjorde för varandra. Det ljusa nasala och det mörka mjuka. Perfekt! Tack!

Sprang över till My darling You!. Lite folk men killarna levererar bra pop. Sköna synthljud från en svunnen tid toppas med melodier som är så naiva att man skäms. Riktigt bra! Nästa år lirar dom i Teaterladan om jag får bestämma!

Nu sitter vi och väntar på The Hives. Vi har väntat i 365 dagar. Det är väl värt en liten cigg va?

Jerry Boman
som trivs väldigt bra